Sista inlägget
Fucking sportlov!
Såg framemot mina lediga dagar nu i veckan. Tänkte åka upp på stan med sonen och softa men sen slog det mig. Det är fucking sportlov, det kommer vara fullt med föräldrar och lediga barn. För jag vet, till skillnad från en viss kollega till mig, att alla inte åker till fjällen. En del är bara lediga och har inget annat att göra än att vara i vägen för mig.
Tankar om vantar
Förra veckan när jag hämtade sonen så tittade dagmamman allvarligt på mig och sa att sonen inte hade några vantar.
Oj, sa jag, det måste min man ha glömt packa ner.
Ja, fortsatte hon, han (sonen, inte maken. min anm) måste ju ha det om vi går ut och så.
Duktig som jag är så letar jag efter vantarna, hittar inga och lägger då dyrbar fritid på att inhandla ett par nya.
Då slår det mig. Jag hämtade sonen en enda gång den veckan, alla andra dagar var det min man som var där och vantarna hade saknats hela veckan. Varför var det jag och inte han som fick den här informationen? Tror dagmamman att han är inkapabel till att åtgärda ett problem av den arten?
Nästa gång ska jag svara att hon får ta det med maken, det är hans område.
Tråkiga, jobbiga, ointressanta nyheter
Jag gillar nyheter och debatter. Jag tycker om att läsa tidningar och lyssna på radio. Men vissa nyheter är helt ointressant och/eller så jobbiga att jag inte vill ta del av det. Några av dom är:
Barn som far illa
Klimatet
Israel/Palestina
Kärnkraft
Sport (med vissa undantag såsom OS och vissa VM)
Med andra ord så är nyhetsflödet rätt dött för min del.
Lika som bär!
Såg "Vicky Christina Barcelona" igår. Riktigt bra film!
Javier Bardem (Från bl a Vicky Christina Barcelona)
Jeffrey Dean Morgan ("Denny" i Greys Anatomy)
Lösenord
Hemköp har stängt ner sin butik här. Blir lite ledsen när jag ser Willys-skyltarna där istället - jag gillar inte Willys, jag gillar Hemköp.
När sonen blev instängd i ett rum av min syster så sa hon:
"Vill du komma ut så måste du säga lösenordet"
Sonen svarade:
"Lösa ordet!"
Underbar barnlogik!
Inneboende
Nyss hörde jag ett ljud och blev rädd. Har drömt mardrömmar om råttior nyligen.
Sen kom jag på att vi har en student boende här. Det är inte lika otäckt.
Min mors man till min son: "Du är go"
Min son: "Nej, jag är inte god. Maten är god - jag är hård"
Min fikakrönika
Jag var och fikade idag. En gammal vän från högstadiet var i stan och vi stämde träff på ett av stans barnvänliga fik. Samtalen flöt snabbt in i gamla banor och sonen sprang iväg och lekte i lekhörnan.
Runt omkring oss var andra föräldrar och deras barn. Jag inser snart att en av dom filmar och den andra fotar - förevigar stunder där deras barn petar i näsan och puttas i en lekhörna. Förundrad iakttar jag dom en stund innan jag återgår till samtalet om behovet av pauser i nyhetsflöden. Nästa gång jag tittar till sonen så pratar han med en av mammorna i lekhörnan, han verkar förklara något och hon lyssnar artigt. Sen tittar hon runt i lokalen tills hon möter mina ögon och jag ler för att förklara att "ja, det är min son". Hon ler stelt och, enligt min tolkning, en aning dömande. Jag struntar i det och återgår till samtalet om nu är inne på gamla klasskompisar men bara några minuter senare sker samma sak men nu med en äldre man som verkar vara ett av barnens mor- eller farförälder. nu blir jag lite irriterad - "prata med mitt barn om du vill men kom inte och kräv att jag ska sitta på huk och leka med" vill jag säga.
Jag kommer att tänka på en motsvarande situation i Maria Svelands "Bitterfittan" och minns hur sur jag blev på att hon gav efter. Att hon la ner sin tidning och satte sig på golvet för att leka med sitt barn som alla andra mammor, trots att hon inte ville. Envist går jag och hämtar en påtår och fortsätter samtalet om Mac vs. PC. Min son är nöjd utan mig och jag vet att jag egentligen inte gör något fel och jag förbannar det faktum att det ändå känns som motsatsen.
Men till skillnad från Bitterfittan så sitter jag kvar. Nöjd med mitt samtal och glad över att min son är nöjd på egen hand. Och vi går därifrån hand i hand, båda tillfredsställda med äventyret så känner jag mig ett steg närmare befrielsen av att både vara mamma och vuxen samtalspartner på samma gång. Och nästa gång ska jag inte ens reflektera över blickarna jag får.
Hur kan man gå UPP i vikt under julen?
På julen har man ju ett gyllene tillfälle att frossa i protein och fett! Hemlagade köttbullar, gedigen pastej, skinka, ägg. lax och annat gott - ett gyllene tillfälle att äta bra!
Sen är det iofs många som faller för julgodis och jag kan hålla med om att chokladkolan är rätt god men resten är mest jolmigt sött. Och julmust!? Det är ju så äckligt sliskigt!
Nej, på julen äter JAG nyttigare än resten av året.
Australia
Rätt bra film för att inte vara bra.
Uthärdlig, till och med trivsam. Omväxlande, enkel och rörande.
*SPOILER*
Alla man verkligen bryr sig om klarar sig!
Jul, jul..
Alla julaftnar är avklarade.
JA, det går att fira mer än en! Det är nämligen så att jag skiter i vilket datum det är, julafton är när man träffar släkt och vänner, äter god mat och byter julklappar.
Nu är det omorganisering som gäller och jag kommer ägna tid åt ordningooreda@blogspot.com
Artig - till och med kl 3 på natten
Sonen vaknar och gnyr. Han ber om välling, jag frågar om jag ska fixa det och han nickar.
När jag sen kommer med vällingflaskan och säger "varsågod" så svarar han "tack". Trots att han nästan sover.
Han är fin.
Jag är en hemsk mamma
Det var LUCIATÅG på samlingslokalen idag och masor av föräldrar hade bänkat sig med videokamera och småbebisar som bar tomteluva.
Själv kommer jag inspringandes vid fem arg och hungrig efter att ha blivit övergiven av mina kollegor på jobbet (vilket innebar noll minuter i rast och försening till hämtning). Jag vill helst trycka ner ungen i overallen och åka hem men nu kände jag mig tvungen att vara kvar. Sonen har självklart ingen utstyrsel som passar spektaklet vilket personalen tydligt påpekar. Jag hade inte kunnat fixa något eftersom jag inte visste om det här (nej, det hjälpte inte att det satt en lapp på dörren eftersom jag varken hämtat eller lämnat ungen under hela veckan.)
Så mitt barn få gå i tåget i helt vanliga kläder. Han verkar otroligt skeptisk till hela grejen och står bara och biter på sitt finger medan han granskar alla föräldrar med kameror. Personalen sjunger, två barn sjunger, ett barn skriker och resten av tåget ser förvirrade ut. Sen var det kaffe och kaka. Sen visade sonen mig alla ställen han har ramlat ifrån (träställning, bord och en stol). Sen åkte vi hem.
Jag är hemsk, sonen är cool och luciatåg med deltagare under 8 år är dödstråkigt.
Är mamma feminist?
Allt oftare tycker jag mig se en ytterligare "backlash" för feminismen. Nu senast när 70-talisterna blir föräldrar. Allt fler av dom som tidigare skrikit ut sin frustration över ojamlikhet och orättvisa börjar prata om moderskapets förmåga att göra en ödmjuk. Barnen går före kampen - som att man var tvungen att välja.
Själv var det först när jag fick barn som jag ens började inse vilka skillnader det gjordes mellan män och kvinnor. Mitt val att inte vara hemma med mitt barn gav sådana reaktioner att jag i flera månader hamnade i någon typ av chock. Jag har alltid tidigare varit av åsikten att man väljer utifrån vem man är som individ - inte från vilket kön man tillhör. Men mitt val att inte vara hemma bedömdes inte utifrån min personlighet utan helt utifån mitt kön.
Artikeln är borttagen!
Artikeln om Ville som var nära att dö i sin vindtäta overall är borttagen från AlltomBarn.se
Undra om det var den massiva responsen som gjorde det? Ännu ett häftigt bevis på hur vår nya tids era faktiskt gör det lättare för folket att göra sin röst hörd. Det var också skönt att inse att alla bloggkommentarer jag läste om artikeln var inne på samma spår som jag. Det känns skönt att faktiskt majoriteten där är vettiga människor som tänker med förnuftet.
